Jaha då är kl redan 13.19 och den fortsätter bara att ticka på. jag ska väl ta och hitta på något att stoppa i magen.
Börjar jobba kl 16.15 idag och har kvällen.

känner mig lite avslagen idag ,det är nog  kalaset igår som tar ut sin rätt. Är ju inte van att vara uppe så länge.
Man är ju inte 20 precis...Men trevligt var det och Birgitta såg så nöjd ut med allt:))

Kul att träffa släktingar man inte träffar så ofta . Kusiner man nästan aldrig ser. kände knappt igen vissa, utan var tvungen att fråga är det du och du? de var ju små sist jag såg dem och nu långa vuxan personer:) hahah

man är lite dålig på att hålla kontakten..

Jag skriver mer sedan nu är det mat som gäller här. Nyttig mat för det är ju den biten vi sa tala om här inne  på väg till mitt nya liv. Men kalas är undantag:)) Nu pissregnar det här :(

ha en strålande solig dag:)) Kram

Det låter kanske lite konstigt att börja överskriften så drastiskt. Men det ska bli så skönt att säga farväl till det gamla livet.


 

Ska dra en kort info om mig här så förstår ni lättare varför jag känner som jag gör. (Den blev lite lång ) hihihi

Mitt nya liv ska börja efter denna historien...:)) 

Jag Kallas Cia är 49 år, nyss fyllda, har tre vuxna barn, och mina problem har hållt på i många år,men jag har alltid på något sätt tagit mig igenom dom hur eller hur.

Men 2009 så började igentligen eländet, Jag drabbades av Bukhinner inflammation för
4:e gången på 2 år och har alla gånger legat på sjukhus,men denna gången var det riktigt illa. min tarm höll på att spricka av inflammationen. Den ska igentligen vara tjock som en grillkorv men nu var den lika tjock som en Falukorv och sprickfärig.
Jag hade så j-la ont. Läkaren kunde inte palpera mig ens. jag illskre fick mkt Morfin men blev sjuk av den oxå och bara kräktes & hade värk, fick ketogan istället. han undersökte mig och sa bara att det var bukhinnernflammation och skulle omg till röngen.

Läkarna kom,de  två stycken olika från nedre buk och jag fick direkt komma på röntegen. Tarmen var illa däran och de förberedde mig på att det kunde bli Stomi.  Jag skrek i min förtvivlan att jag inte ville ha någon stomi, då fick de avliva mig istället, jag ville inte leva då. ( Jobbar med stomi patienter och vet hur jobbigt de har det ibland & det ville inte jag )
de förskte lugna mig och sa att det bara var en tillfällig lösning så tarmen fick vila och läka. max 6 månader sedan skulle de lägga tillbaka den. Nej nej  jag vill inte. De lovade att avvakta för att se vad medicinen gjorde för verkan de satt in. fick antibiotika ,ketogan och massa annat.
2 dygn tog det innan tarmen lugnat sig så pass att de började prata om en Op istället ,Phu jag var glad och jag slapp stomin .

Men som sagt var  så blev jag opererad istället och fick ta bort 40 cm på tarmen. Det var jätte mkt fickor på tarmen som hade orsakat detta, det är visst ärfftligt. jag fick  ett väldigt väldigt fult ärr på magen, som de har lovat att åtgärda senare. var tvungen att gå ner tio kg först.

låg kvar 10 dagar sedan fick jag komma hem... :) Allt var frid och fröjd. såret läkte med omläggning två gånger om dagen och en mage som inte längre gjorde ont.

det var lugnt till December -09 då fick jag ett brev från min läkare att huvudväken jag gått med och som varit en godartad tumör hade vuxit sig så pass stor nu att jag var tvungen att åka tll Linöping och läkarna där var tvungna att kolla mig mer. Jag vet ju att jag hade gått med tumören ett tag och att de skulle ha den under obervation.
men nu gick det inte längre.
Den 7/1-10 skulle jag vara uppe hos Dr åneman i Linköping och där skulle jag få min dom. Stora dottern följde med mig. Jag var väldigt nervös minns jag. Hade dagarna innan släppt av minsta dotter på Landvetter flygplats för hon skulle åka över som Aupair till USA 1 år. Vi lovad hålla kontakten och inte undan hålla henne något vad de än sa.
Dagen vi var i Linköping så blev vi uppropade av läkaren och fick följa med in i ett litet rum där det fanns översikt på min hjärna ii genomskärning. Han pratade mkt sakligt och förklarade allt mkt noga.
Fast jag tror mkt gick rakt igenom ville inte liksom ta till mig det han sa. Tur att dottern var med mig så hon snappade upp det han sa.

Det visade sig att Tumören vuxit så mkt att de var tvungna att avlägsna den .för att den nu skadade hjärnan och komplickationerna skulle bli större om vi väntade. Kännde tårarna bränna bakom ögonlocken & jag tänte genast på dottern i USA, hur skulle hon reagera på detta beskedet.

Läkaren sa att det skulle bli operation den 1/3 så jag skulle innan dess göra nya MR röntgen för att se hur kärlen var i hjärnan och hur exakt Tumören satt fast, för det visade sig att den var fastvuxen i det stora blodkärlet som försörjer hjärnan och i hjärnbarken.
med all ny info så åkte vi hem. Var mkt som malde i huvudet och jag oroade mig mer än någon sin. Blev sjukskriven för att förbereda mig den 5 /2. Nu började en jobbig tid.

18/2 var jag på MR röntgen de tog 12 bilder  ,tog 1 tim var trött efteråt och hade huvudvärk. inget kul att ha en gatuborr i skallen... Sa till dom att glöm inte länka upp bilderna till Linöping nu då,för jag op 1/3. nä dom går på en gång fick jag svaret.

den 22/2 skulle jag på efterkontroll på tarmen efter op. Stod och tonade håret på förmiddagen då telefonen ringde, det var från radiologen MR och undrade om jag kunde vara inne om 1 timme för de var tvugna att ha flerbilder på kärlen. sa att jag står med färg i huvudet.  och skulle vara på  undersökning kl 13 för tarmen. In i duschen spolade av mig allt.
slängde mig i bilen och åkte till Eksjö kom in på en gång. Sa även till dom denna gången att skicka bilderna nu på en gång så de har dom i Linköping nu då. ja det är lugnt.

8 nya bilder blev det och jag fick tillslut lämna röntgen och ge mig ner till andra avd som jag kom 15 min för sent till.

Åkte till GBG den 22/2 och skulle göra en Scanner på kroppen den 23 /2 , på hemvägen den 26/2 ringer jag kordinatorn i Linköping och fråga vilken tid jag skulle vara inne.
Och fick svaret vi har fått ställa in op för vi har inte fått röntgen bilderna från Eksjö.  Fly förbannad ringde jag upp Eksjö och undrade vad i H-vet de gjorde .

Fick prata med en gullig röntgen skötersa och hon undersökte saken och det visade sig mkt riktigt att dom röntgen ssk som jobbade när jag var där sista gången hade missat att länka bilderna vidare.  Så samma dag jag skulle
blivit op så kom bilderna fram :( Men då var det för sent.

Fick nu istället gå ytterligare veckor i ovisshet och oro istället för 3 v förberedelse så gick jag i 2½ månad och väntade och fick dödsångest.

16/4 åkte vi till Linköping och skrev in mig och jag var tvungen att vara på plats den 18april senast kl 19 på kvällen. Dottern och jag åte direkt från Linköping den 16 till Göteborg föratt jag skulle få skingra tankarna.

var upp på Söndagkvällen den 18/4 igen  och det blev massa papper och grejande. fick mitt rum, ett litet litet krypin på knappt 10 kvm.
jag fick andra kläder och de duschade mig i Hibbiskrubb, Mitt hår var som svinto. jag lutade konstigt.
en väninnan kom upp och var hos mig . hon hade även blivit lovad att närvara vid op ( hon är sjuksöterska )
fick sömntabletter ,men sov väldigt oroligt den natten i alla fall..

kl 7  den 19/4 kommer en AT läkare in och meddela att min läkare som ska genomföra op sitter fast på Mallorca pga Askmolnet på island.de fick flygförbud och kunde ta lång tid innan han om tillbaka.
Så jag fick två allternativ. antingen åka hem och återkomma om 14 dagar eller låta en annan läkare op mig.
Min väninna sa att åka hem var uteslutet då får de ta tvångströja på mig och sätta mig på Ryhov i JKPG.

Frågade vem som hade varit Dr Ånemans mentor och fick höra att det var en läkare Richter. jag sa att han får då op mig,men vill träffa honom innan.

han kom in till mig efter 1 tim ca. Han var trevlig och lätt att prata med, frågade massa frågor om hur op skulel gå till osv.

Jag grät vet jag . tyckte detta var så jobbigt .Tur jag hade Dottern hos mig och mina kompisar. Men tänkte även på mina andra två barn som en var i USA och pojken hemma. Alla tre skiftade om att vaka över mig och de tog in på vandrahemet/sjukhuset för att vara mig nära.. Tusen tack

Jag förbereddes nu och km ner till op kl 13. vi fick nu veta att kompisen inte fick vara med. de tog ut henne ur rummet och pratade. det var 5 pers som stod med henne och sedan kom de in till mig och förklade situationen
och vad som kunde hända om något uppstod. Spelade ingen roll att hon var ssk. hon stod mig för nära.
Därför fick hon nu  inte vara med. Men var naturligtvis med mig under insomningen. och jag grät och minns att jag nämde min yngsta dotters namn att jag saknade henne där bort..
sedan somnade jag.

Vaknade upp 4 dygn senare och har fått allt återberättat för mig.
Det uppstod komplickationer och jag fick en hjärnifarkt och blödningar, så det var nära de miste mig.

pga av detta så låg jag nersövd för att hjärnan inte skulle vara aktiverad. låg med slangar och massa övervaning.
hade folk hos mig dygnet runt, min dotter och två av mina kompisar var hos mig , och när jag började vakna till efter dessa dagar så hade jag massa konstigt för mig.
pratade konstigt ,såg i syne och hade feber. hade mkt ont i huvudet och fick hela tiden ketogan,stesolid  och dropp.
fick även förhöjt blodsocker 13.9mmol. fick insulinsprutor men detta var pga av betapreden.
Det visade sig att mina blodkärl i hjärnan hade brustit när de skulle koppla på dem igen och då inträffad infarkten.
Jag kunde inte prata ,skriva och var förlamad i höger sidan. De hade kommit åt talcentrat och skadat synnerven.
Hjärnan svullnade och det tryckte på alla viktiga delar...

jag var kvar 1 v i linköping sedan fick jag åka ner till Eksjö den 26/4 och låg där en vecka,3/5 åkte jag hem.

Både P:et ochTea var hos mig dagligen. Dottern i USA var hela tiden underrättad och hon oroade sig mt. ringde några gånger och vi försökte prata.  Sonen rinde oxå och pratade men han tyckte jag lät mkt konstigt. Du pratar som en utlänning mamma sa han:))  Hade jag inte haft dessa tre hos mig och ställt upp så mkt för mig så vet jag inte om jag klarat mig.
L:et var tvungen att åka och jobba.

efter att ha legat 1 v i Eksjö så skulle jag hem på permis om jag och P:et lovade att hon stannade hos mig dag som natt. jag pkte hem den 3/5 och vägrade sedan åka tillbaka . fick dock komma in och göra tester och de ville skickat mig till Rehab i JKPG men det ville inte jag. jag fick inte köra bil på 3 månader i alla fall för jag såg inte bra.

Hade en mkt tuff tid hemma.  Hade både hemsjukvård. sjukgymnaster, hemtjänst och personliga assisternter.
snacka om att vara omhuldad.fick inte göra något de första 14 dagarna.
hade rullstol och rullator. orkade ta mig rån sängen till toaletten.

Men envis som man är så kämpade jag med hjälp av Tea och P:et, de tog mig dit jag ville och P.et tog mig till och med till Grebbestad och jag fick  njuta av några sköna dagar i sol och havets underbara sommar:))

Sedan den 25/8-10 AUG så åkte jag och stora dottern till USA och hälsade på den lilla dottern där borta . Vi hade nästan 4 v helt otroligt skönt ihop. Jag till och med körde bilen hela tiden i  USA när det var längre sträckor vi skulle:)) Stolt...

sedan var det lugnt och skönt.
Jag blev sjukskriven fram till April  2011, men skulle i feb börja arbetsträna 2 tim oom dagen 2 gånger i veckan. gjorde så fram tills påsk. för på långfredagen  så fick jag ont i magen igen.
trodde det var tarmen eller njurarna, tänkte det går över.

Skulle ju har barnen och svärsonen på middag påsafton inte hade jag tid att åka till sjukhuset,
Ringde i alla fall på Lördagen och sa som det var , de sa tre allternativ. njurarna .cysta.eller blindtarmen.
jag sa bara väntar tills barnen har ätit middag sedan kommer jag. Hon ville jag skulle komma på en gång.

När barnen ätit färdig så åkte den lilla tjejen och jag in. blev förd till ett rum och in kommer en ung läkare max 30 år. sedan kommer en kvinnlig läkare oxå hon i 30 årsålder. Det blev röntgen igen. och visst fasen var det Blindtarmen nu. Fick medicin och sedan blev jag opererad på annandagpåsk.  :))
var sjuskriven nu till 10/5 sedan skulle jag jobba igen:) Jippi saknade jobbet .

hann var igång 1½ månad sedan så var det dax igen men nu axlen. hade fallit tre gånger under våren på den och fått en så kallad Fruzen Shoulder. så den 27 Juni så bröt de upp kalket och sprutade axlen full med cortison, AJJJJJJ fasen vad ont det gjorde. har gått med värk i 6 månader så nu ville jag bli bra. hade bara 30% lyftkapacitet  i den armen.

Läkaren sjukskrev mig tills den 15/8 ALRIG sa jag .jag vill jobba nu, Orkar inte gå hemma mer för jag blir tokig.
Så den 7/7 bröt jag sjukskrivningen för armen ,och har tagit det jätte lugnt.
Jobbar mina 14 timmar i veckan fram tills den 15/8.-11

Vill inte råka ut för något mer nu..

Men har en Operation till framför mig och det är den som sa förhoppningsvis ändra hela mitt liv till ett ljust och skönt liv:))